Dansverket Tira Kunaav Amanda Piña [CL/MX/AU] är en poetisk som politisk meditation över berget och dess exploatering där personliga, liksom urfolks och naturens reaktioner på ingreppet förkroppsligas och medieras. I verket utforskar Amanda Piña hur föreställningarna om jorden har förändrats genom tiden och i relation till olika historiska genealogier och ontologier. Här utgör hennes biografiska landskap –där ett berg i de centrala Anderna i Chile, som idag förstörs av neo-extraktionskrafter, står i fokus –utgångspunkt för att skapa en gemensam plats där man kan dela sorg och raseri, sörja och stå upp. Men verketbinder också samman berättelser från olika lokaliteter genom de globala gruvbolagens exploatering i utkanten avsåvälSantiago de Chile som Sodankylä norr om Rovaniemi och Gállok utanför Jokkmokk. Tira Kuna är en del avBergspråk, en dans/utställning curaterad av DACE – Dans Konst Kritisk Ekologi, Rickard Borgström [FI] och Rebecca Chentinell [SE], som visas på på Havremagasinet länskonsthall i Boden/Suttes 30 april – 15 maj 2022. Till Dansinitiativet kommer DACE tillsammans med Amanda Piña och 12 dansareför att vidareutveckla Tira Kuna till en form av aktivistisk communitydans, en utsträckt dansritual för konsthallen samt eko-somatiska workshops riktade till allmänheten. På Dansinitiativet bjuds det professionella lokala dans och teaterfältet liksom den dans och konstpedagogiska miljön in för utväxling under processen, 29 april.
Dansare Carolina Rodrigues, Tone Johannessen, Beatriz Pereira, Aleksandra Krzekotowska, Dafni Giannikopoulou, Sigrid Sjöholm, Sonja Karoliina Aaltonen, Cilia Herrmann, Heta Asikainen, Wilma Seppälä, Taika Rautiainen, Natalia Drozd, Jane Sievänen och Mariê Mazer.
Bergspråk I Bergspråk undersöks och omprövas relationen mellan människa och natur. Den ideologiska och ekonomiska konstruktion som befäst idén om att människan har en suverän position i förhållande till sin omvärld, och som delat upp natur och kultur för att obehindrat kunna exploatera, är ohållbar. En ekologi baserad på en mer ömsesidig relation mellan arter, organismer och materialiteter är en nödvändighet i skiftet mot en post-antropocentrisk värld: Hur ser en sådan hållning ut – i konsten, samhället som det vardagliga livet? Vilka inblickar och förståelsehorisonter kan vara behjälpliga för att finna alternativa sätt att navigera eller rent av helt andra kompasser att följa?
Genom kroppsliga praktiker och erfarenheter skapar Bergspråken väv av uråldriga, som samtida och framtida tankesystem för att fördjupa vår förståelse av det mänskliga liksom mer-än-mänskliga (levande som döda väsen och materialiteter). Med dans till VR-teknologi väcks samtidens stora frågor i våra kroppar, och frammanar svindlande insikter som samlande krafttag.
Bergspråk undersöker ett utvidgat naturbegrepp där den mänskliga kroppen används som gränssnitt och verktyg i sökandet efter en ekologi, bestående av många kroppar, som präglas av ömsesidigt beroende och förtroende.
Människan befinner sig vid gränsen, inte i centrum.
The ancient is the future.Alessandro Questas(Danzas Climaticas, Amanda Piña)
Bergspråkär en dans/utställning curaterad av DACE – Dans Konst Kritisk Ekologi, Rickard Borgström [FI] och Rebecca Chentinell [SE], som sammanflätar utställningar, föreställningar, symposium och eko-somatisk communitydans, och öppnar upp för olika sinnliga sätt att närma sig dagens ekologiska kris – för de inbjudna konstnärerna som för publiken. I Bergspråk förs dansföreställning och utställning med koreografen Amanda Piña [CL/MX/AU] samman med en interaktiv utställning med konstnären Timur Si-Qin [DE/CH/MG]. Som publik kan du även medverka i workshops och communitydans av Amanda Piña. Symposiet Dances and Songs of Earth äger rum 5–8 maj och samlar dansare, koreografer, forskare och tänkare från Norden och Sápmi för att genom dans, jojk, berättande, trumresa, meditation, matlagning och andra somatiska praktiker skapa gemensamma kollektiva erfarenheter i relation till kritisk ekologi.
DACE DACE - Dance Art Critical Ecology är en plattform för curatoriellt och koreografiskt utforskande av vad post-human dans kan vara. Plattformen initierades 2019 av Rickard Borgström [FI] och Rebecca Chentinell [SE]. Centralt för duon är hur kroppen fungerar som ett gränssnitt gentemot omgivningen. De arbetar därför med konstnärer som engagerar sig i de snabba teknologiska, miljömässiga och politiska förändringarna genom diversifierade kroppsliga praktiker, i frågor om hur detta påverkar våra handlingar, vårt tänkande och konstnärliga arbete. DACE spårar nya kroppsliga sensibiliteter och sammankopplingar mellan människa, teknologi, natur i mer-än-mänskliga miljöer. DACE söker nya estetiska paradigm i den genomgripande förvandlingen av de ekologiska systemen i den geologiska epoken av människoskapt natur.
Amanda Piña Amanda Piña [CL/MX/AU] utforskar i sitt koreografiska arbete rörelsens politiska och sociala kraft, med icke-västerländska referenser och perspektiv. Engagemanget för klimatförändringar har gett ett närmast aktivistiskt anslag i hennes konst och också medfört att hon närmat sig urfolksgrupper och deras filosofi kring människa och natur, inte minst deras kollektiva rituella danser, som en kunskapsform för att förändra vårt förhållande till naturen. Genom sitt arbete verkar hon för att återta teaterrummet till dess förhistoriska rituella betydelse och för att dekolonisera naturen, dansen och tänkandet. Hennes forsknings- och konstnärsprojekt Endangered Human Movements är tillägnad danser och kulturella metoder som redan har försvunnit eller hotas av utrotning.
Timur Si-Qin Timur Si-Qin [DE/CH/MG] tillhör en generation av post-internet-konstnärer som tar vår globala, digitala och bildmättade värld som utgångspunkt och refererar till ny utveckling inom vetenskap och teknik för att utmana separationen mellan den mänskliga världen och den naturliga världen. Uppväxten i en multikulturell miljö – med ett tyskt liksom mongolisk-kinesiskt arv, uppvuxen i Peking och Amerika (nu baserad i Berlin) – har bidragit till Si-Qins unika känslighet för förhållandet mellan natur och kultur. I sitt arbete använder han kommersiella bilder, produkter och branding för att exponera kopplingen mellan visuell kultur och det mänskliga livet, ur ett spekulativt evolutionärt perspektiv, där teknologi och visuell kultur sammansmälter med den mänskliga biologiska evolutionära utvecklingen.
Bergspråk samproduceras av Havremagasinet länskonsthall Boden och Dansinitiativet i Luleå. Med stöd av Dansinitiativet/Riksteatern, Kulturrådet, Nordisk Kulturkontakt och SuomenKulttuurirahasto.
Luleå dansresidens finansieras av Luleå kommun och drivs av Dansinitiativet.