Finally Fantastic
GÄSTSPEL - Marcus Baldemar
20 november kl.18.00-19.00
I 80-talets USA, i AIDS-epidemins begynnelse, i en tid då sjukdomen kallades för “the gay cancer” ärvde Ruth Coker Burks en kyrkogård. Denna kyrkogård kom hon att tillägna homosexuella som pga av stigmat dog ensamma och övergivna i sviterna av viruset.
Som i hans tidgivare verk GALDR (2019) och Polari Speaking Sex (2021) tar Marcus avstamp i en tid som varit men verkar i, talar om, nuet. Ensamheten är idag en annan pågående pandemi. Finally Fantastic kan ses som en mötesplats och en gemensam gravplats där en samling personer av olika generationer gör, dör och är tillsammans.
På scen får saker och ting ta den tid saker och ting vill ta. Ett kroppsligt görande som bland annat handlar om riktningar ned i jorden som samverkar med riktningar upp mot himlen… att dra/bli dragen och sträcka/bli sträckt upp och ner och att däremellan göra plats för glädje, njutning, humor och sensualism.
Finally Fantastic är en köttslig, rörlig och bildstark dansföreställning som vill skildra en samvaro, ett tillsammanskap, ända in i döden och hur döendet kan samexistera med det fantasifulla och glädjerika, det erotiska och intima.
Vi dör en död vi önskar dö, tillsammans!
Intimacy is produced under particular spatial conditions: in proximity to other bodies, in seclusion, or in an intoxicating crowd. But intimacy also always takes place in a particular moment, which can, in turn, swiftly come to an end. The possibilities and forms of intimacy change over time, like our bodies do. Young bodies, old bodies, healthy bodies, sick bodies: all develop their own forms of intimacy. Queer culture is often represented as an accomplishment of youth. But both ageing and the relationship between different queer generations are part of queerness. Over the past 40 years, these subjects were strictly bounded by the context of HIV and AIDS. (…) How do we approach raging or premature death?( … )While doing this, have we succeeded in keeping queer intimacy alive? - text in relation to the work of artist Eva Giannakopoulou as part of the exhibition Intimacy at the Schwules Museum, Berlin.
Marcus Baldemar (1985), född och uppvuxen i Kiruna, arbetar som dansare och koreograf och har under de senaste 14 åren verkat som frilans inom scenkonstområdet med Europa som bas. Han utbildades vid Balettakademien i Umeå, SEAD i Salzburg, Österrike samt P.A.R.T.S. i Bryssel, Belgien. Marcus har samarbetat med en rad koreografer som dansare och/eller som medskapare. I egenskap av koreograf har han bl a skapat verken GALDR (2019), Polari Speaking Sex (2021) och Markus Lär Sig Finska (2021).
Jag arbetar med text och rörelse. Med mitt arbete vill jag kommunicera en icke-hierarki mellan det känslomässiga, det fysiska och det intellektuella. Ibland beskriver jag min konstnärliga praktik som ett intresse i att hitta eller skapa samband mellan den poetiska/politiska kroppen och ett poetiskt/politiskt språk. Författaren Leslie Feinstein skrev en gång; Gender is the poetry we make of the language we are taught. I mitt arbete ser jag även på rörelse och vår uppfattning av kropp som poesin vi skapar av språket vi lär oss. - Marcus Baldemar
Som i hans tidgivare verk GALDR (2019) och Polari Speaking Sex (2021) tar Marcus avstamp i en tid som varit men verkar i, talar om, nuet. Ensamheten är idag en annan pågående pandemi. Finally Fantastic kan ses som en mötesplats och en gemensam gravplats där en samling personer av olika generationer gör, dör och är tillsammans.
På scen får saker och ting ta den tid saker och ting vill ta. Ett kroppsligt görande som bland annat handlar om riktningar ned i jorden som samverkar med riktningar upp mot himlen… att dra/bli dragen och sträcka/bli sträckt upp och ner och att däremellan göra plats för glädje, njutning, humor och sensualism.
Finally Fantastic är en köttslig, rörlig och bildstark dansföreställning som vill skildra en samvaro, ett tillsammanskap, ända in i döden och hur döendet kan samexistera med det fantasifulla och glädjerika, det erotiska och intima.
Vi dör en död vi önskar dö, tillsammans!
Intimacy is produced under particular spatial conditions: in proximity to other bodies, in seclusion, or in an intoxicating crowd. But intimacy also always takes place in a particular moment, which can, in turn, swiftly come to an end. The possibilities and forms of intimacy change over time, like our bodies do. Young bodies, old bodies, healthy bodies, sick bodies: all develop their own forms of intimacy. Queer culture is often represented as an accomplishment of youth. But both ageing and the relationship between different queer generations are part of queerness. Over the past 40 years, these subjects were strictly bounded by the context of HIV and AIDS. (…) How do we approach raging or premature death?( … )While doing this, have we succeeded in keeping queer intimacy alive? - text in relation to the work of artist Eva Giannakopoulou as part of the exhibition Intimacy at the Schwules Museum, Berlin.
Marcus Baldemar (1985), född och uppvuxen i Kiruna, arbetar som dansare och koreograf och har under de senaste 14 åren verkat som frilans inom scenkonstområdet med Europa som bas. Han utbildades vid Balettakademien i Umeå, SEAD i Salzburg, Österrike samt P.A.R.T.S. i Bryssel, Belgien. Marcus har samarbetat med en rad koreografer som dansare och/eller som medskapare. I egenskap av koreograf har han bl a skapat verken GALDR (2019), Polari Speaking Sex (2021) och Markus Lär Sig Finska (2021).
Jag arbetar med text och rörelse. Med mitt arbete vill jag kommunicera en icke-hierarki mellan det känslomässiga, det fysiska och det intellektuella. Ibland beskriver jag min konstnärliga praktik som ett intresse i att hitta eller skapa samband mellan den poetiska/politiska kroppen och ett poetiskt/politiskt språk. Författaren Leslie Feinstein skrev en gång; Gender is the poetry we make of the language we are taught. I mitt arbete ser jag även på rörelse och vår uppfattning av kropp som poesin vi skapar av språket vi lär oss. - Marcus Baldemar
Idé och koreografi: Marcus Baldemar
På scen: Viktoria Andersson, Marcus Baldemar, m fl.
Kostym, mask & peruk, scenografi, ljus: Daniel Åkerström Steen
Komponist, musik: Ann-Sofie Lundin
Produktion: MDT, Johnson & Bergsmark
Tekniker: Björn Kuajara
Samproduktion: Dansinitiativet, Luleå kommun, MDT, Dans i Blekinge
Residens: Uferstudios, Dansinitiativet, Dansplats Skog, Dans i Blekinge, Hallen, MDT
Projektet stöds av Konstnärsnämnden och Kulturrådet.
På scen: Viktoria Andersson, Marcus Baldemar, m fl.
Kostym, mask & peruk, scenografi, ljus: Daniel Åkerström Steen
Komponist, musik: Ann-Sofie Lundin
Produktion: MDT, Johnson & Bergsmark
Tekniker: Björn Kuajara
Samproduktion: Dansinitiativet, Luleå kommun, MDT, Dans i Blekinge
Residens: Uferstudios, Dansinitiativet, Dansplats Skog, Dans i Blekinge, Hallen, MDT
Projektet stöds av Konstnärsnämnden och Kulturrådet.