Finally Fantastic är en köttslig, rörlig och bildstark dansföreställning som vill skildra en samvaro, ett tillsammansskap ända in i döden, och hur döendet kan samexistera med det fantasifulla och glädjerika, det erotiska och intima.
Finally Fantastic kan ses som en mötesplats och en gemensam gravplats där en samling personer av olika generationer gör, dör och är tillsammans. Verket har hämtat inspiration från Ruth Coker Burks kyrkogård i USA som upprättades på 80-talet under AIDS-epidemins begynnelse, i en tid då sjukdomen kallades för “the gay cancer”. Kyrkogården tillägnades homosexuella som dog i sviterna av AIDS ensamma och övergivna pga av stigmat av viruset. Idag ser vi ensamheten som en annan pågående pandemi.
Vi dör en död vi önskar dö, tillsammans! Marcus Baldemar (1985), född och uppvuxen i Kiruna, arbetar som dansare och koreograf och har under de senaste 14 åren verkat som frilans inom scenkonstområdet med Europa som bas. Han utbildades vid Balettakademien i Umeå, SEAD i Salzburg, Österrike samt P.A.R.T.S. i Bryssel, Belgien. Marcus har samarbetat med en rad koreografer som dansare och/eller som medskapare. I egenskap av koreograf har han bl a skapat verken GALDR (2019), Polari Speaking Sex (2021) och Markus Lär Sig Finska (2021). Idé och koreografi: Marcus Baldemar På scen: Viktoria Andersson, Marcus Baldemar, Peter Stenson och Henning Tönsberg Kostym, mask & peruk, scenografi, ljus: Daniel Åkerström Steen Komponist, musik: Ann-Sofie Lundin Produktion: MDT, Johnson & Bergsmark Tekniker: Björn Kuajara Samproduktion: Dansinitiativet, Luleå kommun, MDT, Dans i Blekinge Residens: Uferstudios, Dansinitiativet, Dansplats Skog, Dans i Blekinge, Hallen, MDT Projektet stöds av Konstnärsnämnden, Kulturrådet och Stockholms stad. ENG
Finally Fantastic is a fleshy, moving and highly visual dance performance that wants to depict a togetherness, a togetherness right up to death, and how dying can coexist with the imaginative and joyful, the erotic and intimate. Finally Fantastic can be seen as a meeting place and a common burial ground where a collection of people of different generations do, die and are together. The work has drawn inspiration from Ruth Coker Burk's cemetery in the US, which was established in the 80s during the beginning of the AIDS epidemic, at a time when the disease was called "the gay cancer". The cemetery was dedicated to homosexuals who died alone and abandoned because of the stigma of the virus. Today we see loneliness as another ongoing pandemic. We die a death we wish to die, together! Bio Marcus Baldemar (1985), born and raised in Kiruna, works as a dancer and choreographer and for the past 14 years has worked as a freelancer in the field of performing arts based in Europe. He was trained at the Ballet Academy in Umeå, SEAD in Salzburg, Austria and P.A.R.T.S. in Brussels, Belgium. Marcus has collaborated with a number of choreographers as a dancer and/or as a co-creator. As a choreographerhe has created the works GALDR (2019), Polari Speaking Sex (2021) and Markus Lär Sig Finska (2021). Credits Idea and choreography: Marcus Baldemar On stage: Viktoria Andersson, Marcus Baldemar, Peter Stenson and Henning Tönsberg Costume, mask & wig, scenography, light: Daniel Åkerström Steen Composer, music: Ann-Sofie Lundin Production: MDT, Johnson & Bergsmark Technician: Björn Kuajara Co production: Dansinitiativet, Luleå kommun, MDT, Dans i Blekinge Residencies: Uferstudios, Dansinitiativet, Dansplats Skog, Dans i Blekinge, Hallen, MDT Supported by The Swedish Arts Grants Committee, The City of Stockholm and Kulturrådet.